Nu är det ganska så exakt fem timmar innan jag åker iväg mot Frankrike. Skapligt nervös man är! Gode Gud, hjälp mig! Det här kommer att gå bra, det vet jag... Men det känns jobbigt att inte kunna ringa hem! Har i princip packat klart allt nu, sitter och tänker igenom vad det är man kan ha glömt... Förhoppningsvis är det ingenting. Så nu ska jag ta en snabbdusch och packa ner det allra, allra sista. Sen ska jag försöka sova en stund. Om det går, trots all nervositet. Ni kan ju gärna be en liten bön (eller två) för att allt ska gå bra.

Nej nu ni. Hejdå. Om jag överlever resan hörs vi om en dryg vecka igen. Hejdå, hejdå. Hejdå.