I lördags gick vi upp en sväng till affärn. Mia säger då till mig:

- Vad roligt det låter när du går. Det låter DUNS, DUNS, DUNS. (Stampar hårt i marken).

Efter en stund tystnad och ett mumlande "schysst" av mig inser hon att det lät som att jag var superfet. För att rätta till problemet säger hon:

- Alltså, jag menade inte så. Jag menade att det lät ihåligt.

Det var ju bra mycket schysstare. Jag är inte bara tjock, utan jag är dum i huvudet också. Tack Mia, tack.