När jag praktiserade på Vallongården fick jag en gång läsa bibeln (hon såg dåligt och kunde inte läsa själv) och be för en gammal dam där. Den glädjen och den tacksamheten hon visade efteråt är oförglömlig för mig. Jag fick hjälpa henne att orka kämpa in i det sista. Hon berättade även hur mycket hon längtade hem, hem till Gud. Tänk att bara ligga och vänta på att livet här på jorden ska ta slut. Och tänk på alla de som tror att det här är allt. Hur får de kraft att orka med livets alla motgångar? Hur får de kraft att orka med slutet? Om du har något svar på det är du välkommen att dela med dig av det till mig.

Igår gick jag och hälsade på henne igen. Det gav mig kraft att orka kämpa.