Det är inställningen som gör det
På senaste tiden har jag tänkt mycket på vad jag lägger fokus på i mitt liv. Vad är det viktigaste för mig? Och jag har kommit fram till att jag ibland gör saker utan kärlek. Jag gör vissa saker bara för att jag måste, och jag gör som jag alltid har gjort. Jag vill göra allt jag gör helhjärtat, och med hjälp av Gud. Jag vill låta Gud vara en del av allt jag gör. Utan kärlek växer inget.
I Kolosserbrevet 3:12-17 står det:
"Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni också klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom herren har förlåtit er skall också ni förlåta. Men över allt detta skall ni ha kärleken, det band som ger fullkomlighet. Låt Kristi frid råda i era hjärtan, den som ni kallades till som lemmar i en och samma kropp. Visa er tacksamhet. Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan. Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom."
Det här är ett bibelord som jag vill bära med mig varje dag, i allt jag gör. Jag vill tänka på andra först, kunna förlåta, ge kärlek till alla människor, hjälpa andra och sätta Gud först i mitt liv. Men det är lättare sagt än gjort.
Idag var jag ledare på innebandyn som kyrkan anordnar varje fredagkväll. Jag kan helt ärligt säga att jag från början inte alls ville åka dit. På Fredax skulle det nämnligen vara "Fångarna i höjden", vilket lät super-roligt. Jag grät, bönade och bad om att jag skulle få åka dit istället, men det hjälpte inte. Mamma gav inte med sig, jag hade ju lovat att hjälpa till på innebandyn ibland. Så jag bestämde mig helt enkelt för att göra det bästa av det. Jag åkte ner till hallen, peppade och busade med barnen på lilla bandyn, sen knöt jag själv på mig inneskorna och var med och spelade en stund med de stora. Och kul var det! Jag hade helt enkelt bestämt mig för att om jag vill att det ska vara roligt, då blir det roligt. Nu ångrar jag mig inte för en sekund att jag tackade ja till att vara innebandyledare!
Men utan inställningen och Guds hjälp hade det inte gått. Om jag bara gjort det halvhjärtat hade det inte gått.
Tack gud för att du ger mig kärlek. Jag överlever inte utan dig.
I Kolosserbrevet 3:12-17 står det:
"Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni också klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom herren har förlåtit er skall också ni förlåta. Men över allt detta skall ni ha kärleken, det band som ger fullkomlighet. Låt Kristi frid råda i era hjärtan, den som ni kallades till som lemmar i en och samma kropp. Visa er tacksamhet. Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan. Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom."
Det här är ett bibelord som jag vill bära med mig varje dag, i allt jag gör. Jag vill tänka på andra först, kunna förlåta, ge kärlek till alla människor, hjälpa andra och sätta Gud först i mitt liv. Men det är lättare sagt än gjort.
Idag var jag ledare på innebandyn som kyrkan anordnar varje fredagkväll. Jag kan helt ärligt säga att jag från början inte alls ville åka dit. På Fredax skulle det nämnligen vara "Fångarna i höjden", vilket lät super-roligt. Jag grät, bönade och bad om att jag skulle få åka dit istället, men det hjälpte inte. Mamma gav inte med sig, jag hade ju lovat att hjälpa till på innebandyn ibland. Så jag bestämde mig helt enkelt för att göra det bästa av det. Jag åkte ner till hallen, peppade och busade med barnen på lilla bandyn, sen knöt jag själv på mig inneskorna och var med och spelade en stund med de stora. Och kul var det! Jag hade helt enkelt bestämt mig för att om jag vill att det ska vara roligt, då blir det roligt. Nu ångrar jag mig inte för en sekund att jag tackade ja till att vara innebandyledare!
Men utan inställningen och Guds hjälp hade det inte gått. Om jag bara gjort det halvhjärtat hade det inte gått.
Tack gud för att du ger mig kärlek. Jag överlever inte utan dig.
Kommentarer
Trackback