Nu är det typ slut på godis i båda påsarna... Eller i alla fall på gott godis. Ja, jag har svullat för fullt alltså. Men vad ska man göra nu då liksom...?

Åh, det här var ju jättesvårt. Jag har verkligen inte bara en favoritlåt. Och favoritlåtar kommer ju och går. Men iochförsig, vissa låtar har följt med mig under en längre tid. Och sånna låtar brukar oftast få mig att tänka på en speciell tid i mitt liv, eller helt enkelt bara ha sjukt grymma låttexter.

Just nu lyssnar jag väldigt mycket på Get back up med TobyMac. Den har en otroligt bra text, och den får mig att tänka på en person som jag tycker väldigt mycket om. Så det får nog bli min nuvarande favoritlåt.

Men nu är helgen i alla fall snart över. Och när den är det, är det snart helg igen. Och då blir jag glad.

I förra inlägget skrev jag ju om en av mina förebilder. Men jag har faktiskt väldigt många förebilder. Bara för att nämna några: min pappa, min pojkvän... och inom temat fotboll skulle jag nog säga Tobias Linderoth.

Men min absolut största förebild är någon helt annan. Det är Jesus. Och varför han är det, det är egentligen ganska lätt att förklara, men samtidigt väldigt svårt. Jag kan inte förklara honom på ett vettigt sätt. Han är ju liksom Jesus. Han är helt enkelt bara grymt bra. Men för en djupare förklaring - läs bibeln!

Det här med vad som räknas som ens första kärlek tycker jag är jättesvårt. För vad räknas som kärlek egentligen? Jag skulle då åtminstone inte räkna den jag var kär i när jag gick i förskolan som min första kärlek. För mig känns det inte riktigt som att man visste var kärlek var på den tiden. Så istället för att berätta om min första kärlek till en pojke, tänkte jag berätta om den personen som jag älskade allra mest som barn.

Det var min farmor. Tyvärr fick jag inte spendera mycket mer än sju år tillsammans med henne innan hon fick lämna jordelivet. Men jag vet att allt det som min fantastiska farmor gjorde för mig under de sju åren, har bidragit till att jag är den jag är idag.

Hon var verkligen världens snällaste, underbaraste, coolaste, roligaste, trevligaste, bästa farmor. Jag har inte ett enda minne av att jag nångång ens har varit det minsta irriterad på henne. Det fanns liksom aldrig en anledning till det. Hon ville verkligen alla människor väl. Hon var även en otroligt psykiskt stark person. Det vet jag. Och anledningen till det, det tror jag var att hon hade Jesus väldigt nära sitt hjärta.

Att vara med farmor var något bland det bästa jag visste. Hennes kärlek har betytt otroligt mycket för mig genom åren. Farmor var verkligen den personen som jag såg upp till allra mest som barn. Och trots att hon inte längre vandrar bredvid mig, är hon nog den personen som jag ser upp till allra mest än idag.